Sex, sex, sex.

Det pratas ständigt om detta. I varje tidning, på tv, sex experter som hjälper par som tappas lusten, tidningar bombarderar alla med olika tips för bättre sexliv. Sex, sex sex.

Vad gäller mig själv så var sexlusten alltid som störst när man var singel. När man inte riktigt visste när man skulle ha sex, och med vem. Även i början av ett förhållande innebär det aktiv sex konstant.

Men sen då? När man vart ihop ett tag? Och sexlivet präglas av vardagen, stress och alla måsten.

Jag har inte alls lika mycket sexlust längre. Vi har vart ihop länge. Man vet att man kan få sex när man vill. Problemet är att min karl vill ha sex mycket mer än mig, vilket gör detta till ett problem. Hur löser man sånt?

Vi hade en diskution om detta härrom kvällen, när han som vanligt var sugen och inte jag. Jag har verkligen ingen lust, och det har inget med han att göra, det vet han. Sexlusten är olika från person till person. Men den person som vill ha mest sex blir ju lidande i sånthär förhållande. Vi pratade en del, och han sa att han inte ska stressa mig mer, utan att jag får säga till när JAG är sugen. Vilket kan ta flera veckor om så vore fallet. Detta fick mig att bli ännu mer stressad.

STRESS är en stor bov i sexlivet. Om den ena  partnern stressar den andre hela tiden...så hjälper ju inte det direkt till att man blir sugen. Eller om jag nu ska få bestämma när det är dags för sex, när jag är redo och sugen, ja då kommer jag bli ännu mer stressad över att jag vet att min karl väntar på att jag ska bli redo....

Men frågan är, hur mycket sex är lagom? I mitt fall tycker jag 1 gång i veckan som vi har nu är alldeles perfekt. Men han vill ha mer. Vad gör man då?

Har stora planer på att testa några lusthöjande piller.

Men varför finns det inte piller mot såna som vill ha mer sex? så DOM blir mindre sugna? Varför är det alltid vi som vill ha mindre sex som blir boven i dramat och som måste bli stressade över det? Och som måste fixa lust piller och lust krämer och allt vad som finns. Vem har sagt att det är vi som är onormala? när det kanske är tvärtom?

Jag vet inte....

Tips?

Usch. Sitter här med ett hem som skriker efter ömhet. Kattlådan stinker, disken växer på hög, dammråttorna har samlats till högar. Men ändå sitter jag här? Har under flera dagars tid tänkt att ordna upp hemmet till det bättre. Men latheten tar över. Det är sååå förbaskat tråkigt. Och när kvällen kommer får man ångest för att man inte gjorde nått åt det, och tänker - att imorrn, då jäklar ska det städas och fixas. Men så blir det aldrig.

Man ser på tv och filmer där alla har det så fint och hemtrevligt. Frun i huset är en äkta fru. Hon städar och lagar mat, hon pysslar och donar och tar hand om alla i hemmet. Ingen dammråtta får synas, allt ska vara perfekt och rent. Med andra ord kommer jag bli en mycket dålig fru. Vilket gör att man får ännu mer ångest.

Varför är det alltid så att tjejen i ett hushåll alltid ska vara den som fixar och tar hand om allting? Jag har en karl. Men han lyfter då inget finger. Han kan utan ångest bo i en äkta grisstia om så vore fallet. En annan blir helt deprimerad över alla måsten som hemmet kräver.

Jag är tjej. Det är jag som ska städa, diska, tvätta, damsuga, handla, laga mat och ta hand om allt. Och om jag inte gör det, japp då blir hemmet som det ser ut idag, en gristia. För en karl, nä han kan inte göra sånt.

Jag känner mig som en karl. För jag kan inte heller göra sånt, eller jag vill inte, jag orkar inte. Inte just nu.

Skandal!! Inte haft internet på några dagar. Fick igång det nyss. Men nu är jag alltför trött för att min hjärna ska kunna leverera några smaskigheter. Återkommer snart igen.

Vad gör man när livet känns helt tomt ibland? Man vet inte vad man ska ta sig till. Dagarna rullar på i samma anda, och vad har man uträttat? Inget som man egentligen vill. Fast frågan är, vad vill man med livet? Vad vill jag med livet egentligen?

Just nu känns det som vad som helst, bara det händer nått.

Ett liv ska inte bestå i att sova länge på dagarna, sen fördriva tiden vid datorn. Idag låg jag ta mig fan i soffan och tittade ut genom fönstret på molnen som svepte förbi. Kul? NEJ. Det känns som tiden rusar iväg, veckorna försvinner ifrån en, och man hinner inte med. Eller man kanske bara inte bryr sig? Känns ibland som tankarna har slutat fungera, hela jag har slutat fungera. Jag bara *är*. Jag orkar inte ta tag i något just nu. Och varför, det vet jag inte. Känns som jag har slutat leva fast ändå inte.

Vill bara ha ett liv, fullt med planer, lycka och saker som händer! Livet blir vad man gör det till, och med andra ord gör jag inte tillräckligt.

Men hur ska man ändra ett liv man inte trivs med, från dåligt till bra?

Hur ska man få sin tillvaro att kännas bättre? Nån som har svar?

Nu har jag gjort det. Skapat en anonym blogg. Jag kan skriva vad fan jag vill om känslor, folk och allt annat, utan att folk tar illa upp eller snokar om mitt liv. Befrielse. Jag har en vanlig blogg också, med vanlig menar jag att folk vet vem jag är. Men det är så mycket lättare att skriva när ingen vet vem man är, man kan öppna sig så mycket mer. Blotta ut dom djupaste tankarna. Man kan känna efter riktigt mycket och sen bara skriva ut det, utan att tänka till en eller 2 ggr extra.

Fördelen med en sådan här anonym blogg är många. Känner inte ni liksom jag, att när man lämnar ut namn, stad och bild på sig själv till omvärlden så får man pressen på sig att allt ska vara så himla bra i ens liv? Man vill skriva en så bra blogg som möjligt, en som lockar folk. Man vill inte att folk ska tycka man är tråkig med ett vanligt tråkigt liv. Man tycker att alla andra gör så mycket, köper så mycket, resor så mycket, har så mycket pengar, att deras liv är så mycket mer roligare än ens eget? Därför gör man allt i sitt bloggande för att låta som om att det är JAG som har det bästa livet. JAG har inga beskymmer inte. Ta mig fan allt som man gör idag handlar på något vis om press, inte sant? Går att räkna upp hur mycket som helst.

Man ska ha ett bra fast jobb.

Ha ett stadigt förhållande.

En perfekt kropp.

Man vill hänga med i modet.

Man vill ha en fin bil, ett fint hus (lägenhet)

Bra inkomst.

Gärna mycket pengar på ett sparkonto till oväntade utgifter.

Man ska äta rätt och träna regelbundet.

Man ska vara solbrun fast det är vinter.

Barnen ska vara väluppfostrade och fina.

Man vill att alla ska tycka om en.

Man ska vara frisk som en nötkärna.

Man ska alltid känna sig glad och hurtig.

Man ska vara en social person som står i centrum.

Helst ska man kunna så mycket som möjligt.

Man vill vara alla till lags.

M.m M.m M.m

Mycket finns att skriva upp i denna listan. Allt detta vill alla ha, allt detta vill man vara, allt detta förväntas av en. Press? Nej då. Inte alls.

Det är inte många utav dessa punkter som jag når upp till. Knappt några när jag tänker efter. Men jag vill, gud jag vill! Hur många uppfyller du? Vad känner du mest press över i ditt liv just nu? Kom igen nu, alla känner press. Mer eller mindre. Jag tillhör kategorin *mer*.

Denna blogg ska användas flitigt. Jag ska ta upp tankar och funderingar kring mitt liv, kring andras liv, tankar om relationer, jobb, sex, ansvar, plikter och livet i stort.

Vill ni följa med?